Öppet brev till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark
Även jag var en av dem som i onsdags såg Uppdrag gransknings program om Samhall. I slutet fick du försvara den förändrade inriktningen mot affärsmässighet, och kanske det lät bra i dina egna öron? Att syftet är att skapa ”riktiga och meningsfulla jobb”, som kontrast till ”hitte-på-jobb”.
Ja, vem vill hålla på med ”hitte-på-jobb” och lägga sin arbetstid på något som bara är på låtsas, kanske till och med en ren lögn …? Är det inte förnedrande?
Ditt resonemang har ett stort problem.
De personer, vars funktionsnedsättningar är för omfattande för att man ska platsa inom det numera affärsmässiga Samhall – vad ska de ägna sig åt? Hitte-på-jobben? Det där som du säger, så att det låter som mindre värt?
Vet du ens vad dessa jobb innebär?
Jag har personligen lärt mig det av experterna, de med full insikt. Min egen son, som ingår i Båstads kommuns Dagliga Verksamhet, tillsammans med flera andra personer. Han har lärt mig att:
Det är ”Hitte-på-jobb”, om någon sätter fram en låda olika skruvar som ska läggas ett visst antal i olika påsar, vare sig du tycker det är roligt eller inte. Om vi märker att du inte riktigt klarar det kan vi alltid lägga tillbaka alla skruvarna i den stora lådan igen, så får du göra om allt nästa dag – du märker det antagligen inte ens. Det finns egentligen ingen efterfrågan på dessa sorterade skruvar, så det spelar ingen roll.
Det är ett ”Riktigt jobb” om du tycker om att se skillnaden på de olika skruvarna, du älskar sorteringen, är noggrann och koncentrerad hela den stund du orkar, och efteråt nöjd att se hur de ligger i sina olika påsar i rätt antal. En gång i veckan får du följa med och leverera till det lokala företaget som behöver dem. Personen du träffar hälsar glatt på dig, och tackar för att du gör det så bra. Nöjdheten slår ut i blom, så att den lyser omkring dig.
Det är ett ”Hitte-på-jobb” om du transporteras till en lokal där du börjar morgonen med att titta på en film, sedan får du fika en långs stund i det café där andra gjort i ordning allt medan du har tittat på i bakgrunden, sedan … ja, kanske du får följa med på en promenad runt huset, sedan … är det väl dags för lunch och efter det är det inte lönt att göra mer så du får åka hem efter den dagens förvaring på ”jobbet”.
Det är ett ”Riktigt jobb” om ni – efter att ha tittat på den korta filmsnutten som du var med och valde ut – arbetar med er egen film. Ibland är du en av dem som agerar, ibland är du med bakom kameran. När filmklippen sätts ihop är du med och väljer ut vilken musik som ska ligga i bakgrunden, eller om det ska vara tyst så att man bara hör slammer och vardagsljud. Den filmen ska visas för så många som möjligt, för du tror på ditt arbete, precis som alla andra kulturarbetare, att det förmedlar både glädje och något viktigt.
Det är ett ”Riktigt jobb” om du ingår i teamet som håller i caféet där mackorna görs och kaffet bryggs. Du har redan medverkat i dukningen, och det var du som bestämde att det idag är de blårutiga servetterna. Om du kan, är du sedan med och brer på smör och lägger dit pålägget, annars är du den som granskar din medarbetare och kan säga ifrån om hen glömmer gurkskivan på en av smörgåsarna – kanske det är ett dagligt skoj mellan er två, men det är en viktig och gemenskapande del av arbetet. Den kommer att märkas sedan, när ni två är tillsammans bakom kassan för att sälja fika till alla som rör sig i den offentliga lokalen. Om det inte går med den befintliga kassaapparaten, har ni gjort en lite snillrik anordning så att det ändå är du som trycker fram kvittot till kunden och säger: ”Kvittot, varsågod”. Ja, du kanske inte kan tala så tydligt, så det låter som ”Hmf, hö …” men det spelar ingen roll för alla förstår vad du menar, och har de någon sorts hyfs ser de på dig med ett ”Tack”.
Det kanske är det mest riktiga av allt.
Den människokontakten.
Varje kund i det caféet måste passera dig, och ha med så mycket mer än en smörgås; en insikt i vad som verkligen betyder mest – siffran på kvittot, eller mötet som nyss skedde. Om hur ett gott liv skapas bortom självklarheterna.
Nej, detta är inte i närheten av Samhalls affärsmässighet. Men det framstår som mer på riktigt än när diagnoser skapas ur normala variationer, för att lösa ett annat problem, med en befintlig lösning, så att det blir bättre statistik i regeringens arbetslöshetssiffror.
De som då utestängs kan ju hänvisas till det som, inte utan ringaktning, kallas ”Hitte-på-jobb” av skyddade verkstäder och dagliga verksamheter.
Uppenbarligen krävs en särskild intelligens för att förstå vad som är på riktigt eller inte, så jag menar att vi alla som tror oss för duktiga för att ha den, ska lyssna till de verkliga experterna.
Ja, bästa minister, när bara denna eländiga pandemi är över så att människomöten blir möjliga igen, rekommenderar jag ett studiebesök. Kanske du gör ett besök på den vackra Bjärehalvön. Dagliga Verksamheten tar säkert emot och bjuder på fika i sitt café. Förhoppningsvis kan du också få lyssna på körens starka sång. Ingen är oberörd.
Lyssna till I var mänska finns en blomma
I var mänska finns en blomma
om den bara får slå ut
kan det hända vi får se nåt
vi aldrig sett förut.
Åsa Hagberg
Å va fint och sant och skarpt skrivet, på en gång, Åsa!! Jag blev alldeles tårögd av att läsa! Måtte ditt brev nå fram dit där det som bäst behövs…! Tack för ett välgörande bidrag i debatten! – Och hälsa sonen! ❤️