Texter: Jer 38:7-13, Rom 12:16-21, Matt 7:12
Predikan i Förslövs kyrka 3/9
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”
Vår värld efterfrågar enkla svar på stora frågor. En snabb lösning på ett invecklat problem. Och här har vi det, fortfarande, eller hur? Denna till synes enkla lösning som Jesus, enligt Matteusevangeliet serverar under sin bergspredikan, fylld av Gudomliga levnadsråd som en kontrast till de falska profeterna.
Minst lika aktuellt nu, som då.
MEN … ja, vi vet att det finns ett stort ”men”, det blir aldrig enkelt därför att människor är komplicerade. Bråkiga. Dyra dessutom. Tänk om vi kunde ersätta människor med någonting som var lättare att styra och kostade mindre?
Ja, tänk om … någonting så enkelt som en liten pryl som ryms i handen, kanske så litet som ett armbandsur?
Vi har hört om hur digital teknik utvecklas alltmer. Mer och mer kan utföras av robotar. Till och med det som förut sågs som ett tydligt mänskligt tecken, att kunna skapa, att kunna skriva och spela musik, att formulera en vacker dikt och sjunga den, att röra sig i konstfärdiga rörelser över ett scengolv, tala med patos … till och med detta kan mer och mer tas över av AI, Artificiell Intelligens. Ja, även de nära tjänsterna, så att den första person jag möter vid ett besök på ett sjukhus kan vara någon som presenterar sig som ”Hej, jag heter Molly, vad kan jag hjälpa dig med?” och är ett ansikte i en skärm, där mimiken anpassats för att stämma överens med orden, alltid lika tålmodiga och med en vänlig klang.
Vad ska vi då med människor till?
Vad är det särskilt mänskliga?
Vi behöver inte gå så särskilt mycket längre för att veta.
Vi kan vända oss till våra vänner från Myllefallet, gruppbostaden och undra varför vi inte bara kan byta ut alla stödassistenterna mot allt mer skickligt utformade robotar?
Ja, men … visst är det SJÄLVKLART!?
Det handlar om det som är så mycket mer än bara utförda tjänster.
Det handlar om mötet, människa till människa, om förståelsen som uppstår, utbytet som växer i gemenskap, som är ögon som ser varandra, händer som rör varandra, hjärtan som slår tillsammans. VÄRMEN i det ömsesidiga mötet.
Vi övar medmänsklighet när vi är tillsammans – i tjänst för varandra.
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”
Ytterst handlar det om den mänskliga egenskapen att ha en fri vilja.
Att vi inte enbart handlar utifrån instinkt eller förprogrammering, utan vi har fått förmågan att välja, och därigenom även att skilja mellan ont och gott, där det goda karaktäriseras av att vara Fri Villigt. Här finns det unikt mänskliga.
Men när nu den fria viljan har varit väldigt mycket på tapeten under de senaste månaderna, är regeln snarast tolkad som att: ”Allt vad jag vill göra mot människorna får de stå ut med därför att det är min rättighet – så länge jag inte bryter en lag!”
Jo, så är det.
Men också att missbrukad frihet väldigt fort blir uttryck för något annat, precis som allt annat missbruk. Ett förvirrat ego som går vilse i sin egen inbillade suveränitet, och inte längre kan skilja mellan ont och gott, rätt och fel.
Tänk om Gyllene Regeln fick vara den enkla lösningen, som en ledstjärna för friheten, tillsammans med alla de goda råd Paulus ger oss i Romarbrevet. ”Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.”
Eved-Melek, som vi mötte i Jeremias bok, är ett exempel på just det. Hur han inte bara dras med i drevet och hatet mot Jeremia, som anses ha profeterat fel och inte utlovat dem seger, och det är därför de har belägrats av Kaldéerna, så att alla i Jerusalem svälter. Vem vill inte ha en syndabock när det kommer en kris?
Men nubiern Eved-Melek lyssnar till Gudsrösten i sitt hjärta. Han väljer att göra det, han väljer att följa den och lyfta Jeremia ur brunnen.
Därför att han är människa.
Vi övar medmänskligheten i det dagliga livet tillsammans, i allt det vi gör för varandra, förlåter varandra för och delar med varandra. Om någon dag kommer att kräva en övermänsklig insats, likt Eved-Meleks, är det Guds nåd som gör den möjlig, inte vår egen kraft.
Därför att Gud är godhetens källa som vi kan välja.
Därför att Jesus inte bara är en form av övermänsklig intelligens som påverkar våra hjärnor och programmerar oss att tänka i en viss riktning, utan därför att Jesus själv tar sig förbi gränsen att bli kött och blod, vara ibland oss i mänsklig gestalt, beröra oss fysiskt, sträcka ut sina händer så som Pär Siegård målat honom i koret här i Förslövs kyrka, komma till oss i nattvarden när vi tar emot bröd och vin.
Låt oss be, så som den helige Franciskus lärt oss:
Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Amen.
Åsa Hagberg