Varje år bjuder på sina nyord, med Språkrådets överseende. Fastnade själv för ”Lesserwisser”, den spännande kombinationen av engelskans ”less” (mindre) och tyskans ”wisser” (vetare). Ett ord som speglar hur vi debatterar med varandra.
Besserwisser – den som utifrån sin kunskap alltid vet bäst. Kanske man (oftast) har rätt i sak, men attityden är problemet. Andra betraktas som dumskallar, och de egna, enstaka felen sitter långt inne att erkänna, förrän motsatsen kan styrkas till MINST 100 %.
Så har vi Lesserwisser, då blir det riktigt illa. Attityden är densamma, men problemet är att man egentligen inte vet så mycket. Man bara tror sig veta utifrån lösa antaganden, och alla har väl rätt att uttala sin åsikt? Ja, men det är tyvärr inte detsamma som att veta.
Jag får erkänna, jag faller säkert själv i gropen. Associationsbanorna rusar fort utan att ha läst mer än en rubrik, lyssnat till några lösryckta meningar, en övertygelse formar sig utifrån tidigare begrundade erfarenheter, och … jag VET. Tror jag.
Men, egentligen kunde Lesserwisser vara ett bra ord, om bara attityden förändras. Ett erkännande, jag har en stark uppfattning eller önskan, och jag vet något, men egentligen inte tillräckligt mycket. En skola i ödmjukhet.
Jag tänker att det år som gått, har lärt oss det.
Vi vet egentligen inte tillräckligt mycket, någon av oss.
Inte när det gäller de stora skeenden som drabbar oss, all vår vetenskap till trots. Expertisen kan veta hur den förra pandemin betedde sig (ex svininfluensan), och dra slutsatser utifrån de misstag som begicks då, men den nya pandemin går en annan väg. Vi gör nya misstag. Ekonomin spelar också roll. Folkopinion, hur mycket tål vi/är vi beredda att ge upp? Vilken grop har vi grävt inför framtiden, för att hantera den nuvarande krisen? Vem kan/vill berätta hela sanningen?
Ett nytt år.
Framtiden. Den egna. Den globala.
Alla är vi mer eller mindre Lesserwissers.
Tacksamt överlämnar jag det nya året i Guds händer.
Önskar så ett gott nytt år. Ring, klocka, ring!
1. Att se tillbaka, att se tillbaka
rymmer både tacksamhet och ånger.
Att blicka framåt, att blicka framåt,
föder både ovisshet och sånger.
Gud, som genom tiden går, detta nya år,
Gud som genom tiden går,
låt det födas i din tanke.
2. Att se tillbaka, att se tillbaka
avslöjar det starka och det veka.
Att blicka framåt, att blicka framåt
väcker upp att våga och att tveka.
Gud, som genom tiden står, detta nya år,
Gud som genom tiden står,
låt det bäras av ditt löfte.
Detta nya år ur ”Och himlen rör vid jorden”. LYSSNA.
Åsa Hagberg