Ja, vem hade kunnat tro, att den dammiga bok som stod oläst under hela konfirmationstiden, förutom det vi måste läsa under lektionerna, och sedan var helt undanlagd … skulle bli den bok som ändå, djupast i botten, betyder mer än någon annan bok jag läst.
Mer än barndomens Pippi-Långstrumpäventyr, eller de spännande Fem-böckerna och Tvillingdeckarna som jag slök så förtjust, att jag måste ge mig in på tonårsböckerna redan som 10-åring och var framme vid Bibliotekets vuxenhylla innan högstadiet. Mer än Nobelpristagarnas skickligt fångade ord.
Men redan som barn hade Bibeln varit före. Till den hylla, som min Bibelsamlande pappa fyllde med bok efter bok från hela världen och så många tider han kom åt – den latinska sänd från Påven själv – till denna hylla anlände i min tidiga barndom ”Hemmets Bibelbibliotek”. Sex rikt illustrerade böcker där hela Bibeln återberättas.
Innan skolan kallade mig, hade mina äldre syskon sett till att lära mig bokstävernas uttydning. Dessa mäktiga verk lockade, och drog mig bort från sagornas värld in i något mycket mer spännande. Jag slutade inte förrän jag plöjt igenom alla sex, utan de förkortningar och förenklingar som annars präglade Barnens bibel. Allt fanns med. Krig och elände, liv och död. Särskilt Josefs berättelse var oemotståndlig, han som såldes som slav av sina avundsjuka bröder.
Som sedan blev deras räddning.
Och så Jesus. Visst lärde jag känna den röst, som sedan kallade mig som 18-åring.
Jesus kan tala redan till ett barn.
Det tråkiga är att jag var för liten att förstå vilken samling min pappa ägde. Hur han på sin ålder inte orkade hålla efter den så att en del förstördes, och efter hans död spreds återstoden ut till andra samlare. Två äldre bibeldelar har jag lyckats spara, förutom ”Hemmets Bibelbibliotek”, med sina slitna pappersomslag som vittnar om barndomens flitiga läsning.
På söndag 17/1 firas Bibelns dag 2021.
En mindre Bibelutställning kommer att finnas i min kyrkas vapenhus, med Coronabegränsningen över allt vi annars brukar göra. Vi som arbetar i församlingen tillfrågades om våra favoritbibelord. Ja … hur väljer man det?
Hur självlysande är inte Matteusorden ”Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig …” sedan de steg fram ur himmelriket medan jag höll mitt nyfödda barn med Downs syndrom i famnen, han som fick namnet Johannes, Gud har förbarmat sig.
Och vem älskar inte Davids 23:e psalm, ”Herren är min herde …” eller den 139:e där Gud är hos mig redan i moderlivet och omsluter mig på alla sidor?
Men oemotståndligt dras jag till evangelisten Johannes, som ett fly till lampan, som en myra till honungen. Hur han med några få ord fångar in hela evigheten. ”I begynnelsen fanns Ordet …” Hur han lyfter fram några särskilda händelser så att de fördjupas. Vi får veta vilka som var där och samtalen som försiggick. Han som istället för att benämna sig själv säger ”den lärjunge som Jesus älskade” och lutar sig mot hans bröst vid nattvarden. Som är den ende av de tolv som finns med vid korset, tillsammans med Maria, och där ges över rollen som hennes son.
Johannes, också benämnd ”Kärlekens apostel”.
I hans texter förekommer flitigt de ord vi helst vill höra; ljus, nåd, Hjälparen, tröst, liv.
Men lika gärna kunde han fått namnet ”Sanningens apostel”.
Den som har lutat sig mot Jesu bröst och lyssnat till hans hjärtslag, betonar gång på gång Jesu sanning, i samma mening som de andra orden.
” … det sanna ljuset … nåd och sanning … tillbe i ande och sanning … Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria … vägen, sanningen och livet … sanningens Ande … den sanna vinstocken …”
Exemplen hade kunnat vara mångfaldigt fler och fortsätta med samma ihärdighet in i hans brev och Uppenbarelse. Vilka är vi att lägga till eller dra ifrån?
Där, med örat mot Jesu hjärtslag och bröst, är sanningen inte skrämmande. Den går bara att älska. Favoritordet blev till sist
”Och Ordet blev människa och bodde bland oss,
… och han var fylld av nåd och sanning.” (1:14)
Mer än ord är din härlighet,
är kropp, är blod, är himlens gåva, god,
att se dig genom mänsklighet,
en större verklighet.
(Ur Mer än ord)
Åsa Hagberg
Synnerligen läs- och tänkvärt i dessa dagar!