”Men låt oss inte sikta för högt. Vi behöver inte vara världens frälsare! Vi är bara människor, inneslutna i svaghet och hopp, tillsammans kallade att förändra världen ett hjärta i taget.”
Orden är lånade av Jean Vanier, nyligen bortgången fransk filosof och teolog. I början av 60-talet hade han stigit in i en institution för personer med funktionsnedsättningar, och drabbats hur man fortfarande levde kvar i något som liknade krigets arbetsläger – förutom oförmågan att arbeta. Han skulle aldrig kunna hjälpa alla, så han tog emot två av männen i sitt hem. Och, jo, han märkte hur deras hjärtan förändrades, hur värmen och tilliten började blomma ut. Men allra mest förändrades hans eget hjärta. Samtidigt hade en rörelse påbörjats som kom att spridas över hela världen.
I denna berättelse ryms så mycket av vad Diakoni är, kärlekens tjänst. Visst kan de stora satsningarna spela roll, och somliga utföra mer än andra, men i sin grund kommer det aldrig att handla om någonting annat än hur ett hjärta i taget förändras – framförallt mitt eget. Då skapas det som är bestående, får ringar på vattnet och sprider sig till fler.
Diakonin är alltid ömsesidig – det blir svårt att säga vem som ger och vem som tar emot.
Diakonin har sin stora förebild och inspirationskälla i Jesus.
På söndag uppmärksammas Diakonin, kärlekens tjänst, i alla våra kyrkor.
I Förslöv firar vi den kl 10 med mångas medverkan, så att Medmänskligheten blir påtaglig. Välkommen till den kyrka där du bor.
Åsa Hagberg,
Diakoniassistent
Texten ur
FÖRSLÖV-GREVIE-bladet 090919