Det är övning nu, i himlen, alla änglarna är där, alla stämmor måste sitta inför tidernas konsert. Raderna är hämtade ur en sångtext jag skrev delvis bara för att det var roligt, inspirerad av alla de konserter som trängs om utrymmet nästan samtidigt och med ungefär samma sånger i var och varannan kyrka, och –Fortsätt läsa ”Änglarnas konsert – en julbetraktelse 2018”
Kategoriarkiv: Blogg
De föraktade orden
Variation brukar vara något positivt som gör livet roligare och mer lärorikt. Är alltså funktionsvariationer något positivt? Något att sträva efter? Hinder är så gott som alltid negativt för den som upplever dem. Självklart får ordet funktionshinder sin negativa klang. Nedsättning är något mildare, men likväl negativt. Precis som handikappad. Precis som utvecklingsstörd. Precis somFortsätt läsa ”De föraktade orden”
Medmänskligt
Så kommer den då igen, Diakonins söndag, med undertiteln MEDMÄNNISKAN. Varje år infaller den som en upptakt till en ny termin, vart fjärde år omgiven av valtidernas löften om välfärd och omsorg. Allt som kallas medmänsklighet blandas i samma pott. Vad är medmänsklighet om det finns ett bakomliggande syfte att gynna sig själv? Går detFortsätt läsa ”Medmänskligt”
Plumpar i utredningen
Ämnesvalet i min blogg får en viss slagsida just nu – men somligt går inte att tiga om. Nu har uppgifter från statens utredning kring LSS-lagen läckt. Reaktionerna har redan varit starka över att man vill dra in assistansen för barn och äldre. Statsministern har fått rycka ut och säga att han inte står bakomFortsätt läsa ”Plumpar i utredningen”
Stolt medlem
Idag har FUB i Båstad kommun sitt årsmöte. Inte sällan följer frågan: ”FUB, vad är det?”. FUB, en av alla bokstavskombinationer av grupper som kan samlas under DHR, De Handikappades Riksförbund. U:et står för ett ord man varit tvungen att diskutera, som ett av de ord som missbrukats i ett nedsättande syfte. Men vi harFortsätt läsa ”Stolt medlem”
Se, vi ska vandra till Ängelholm
Allt har sin tid. Att skriva en text har sin tid. Julen har sin tid, påsken sin, och däremellan kommer fastan. Fastan har undsluppit kommersialiseringen då den inte går att sälja. Vem skulle sätta upp en reklamskylt ”Fira fastan! Avstå från inköp!”? Därför ligger vägen orörd att vandra in på, fortfarande sig lik när manFortsätt läsa ”Se, vi ska vandra till Ängelholm”
Överlevarna
Hur överlever man en dödsmaskin? Och om man gör det, hur överlever man vetskapen att alla andra man vuxit upp tillsammans med, firat sina födelsedagar tillsammans med, dansat, lekt och gråtit med, är för alltid borta och utplånade? Inte därför att man gjort något, bara därför att man hade fel sorts blod. Jag möter oväntatFortsätt läsa ”Överlevarna”
Marias tid
Om Maria har någon tid, är den nu. Även om julkrubborna är nerplockade kommer snart Bebådelsen, men först sjunger vi om hennes vandring till templet med världens ljus i sin famn. Symeon skyndar fram på sina åldrigt, stapplande ben; ”… nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat, ty minaFortsätt läsa ”Marias tid”
En märklig resa
Kanske du har rest i jul, en tid då många i alla fall till det yttre är som Josef och Maria och far iväg ”var och en till sin stad” där släkten fortfarande är hemma. Eller en resa till solen. Eller, för oss som saknar den, till snön. Eller har du kanske gjort en märkligFortsätt läsa ”En märklig resa”
När Akademien svarar
INLÄGG I DEBATTEN RUNT FÖRSLAGET TILL NY HANDBOK I den tidigare remissomgången av handboksförslaget efterlyste jag i Kyrkans Tidning: Var finns författarna?, de som yrkesmässigt ägnar sig åt språket som ett levande och kvalitativt verktyg. Svenska Akademien har nu lämnat ett yttrande, med (kanske inte alltid så önskvärd?) uppmärksamhet i media som följd. Språk gårFortsätt läsa ”När Akademien svarar”