Påsk - Åsa Hagberg

Du lever
Då står Kristus upp
Gryningsvägen
Han var ett bröd
Herre, du vet allt
Som en rysning genom gravarnas berg

Se även nattvardshymnen Levande, älskande Gud – ur häftet Du är det bröd.

Du lever
He Lives

1. Min Mästare, du lever, du lämnade din grav.
Jag vet det, Gud, jag vet det, när tvivlet fallit av,
att resten av min levnad och evigheten in
är du för alltid med mig och jag är din.

Du lever, du lever, är ljuset i vår värld.
Du leder mig, du styrker mig, ger målet för min färd.
Du lever, du lever, så nära att jag vet
att alltid får jag vara din, i allt, en evighet.

2. Men skulle himlen mörkna, min tro bli ängsligt svag,
då finns du vid min sida till tröst på nödens dag.
När allt ser ut att falla är du vår bäste vän
som låter jorden födas på nytt igen.
Du lever …

3. Så kan vårt jubel stiga när gryningen är ung,
med påskens ”Halleluja!”, en lovsång till vår kung.
Vår Mästare, du lever, din kärlek strör du ut,
vi vet det, Gud, din godhet tar aldrig slut.
Du lever …

Då står Kristus upp
Påsknatten

1. Natt när änglar gråter, döden tar sin dans
genom djupens salar, Gud syns ingenstans.
Natt när skuggor kväver evighetens sång,
väntan utan hopp gör ändlösheten lång.
Då står Kristus upp, skakar dödens damm,
öppnar väg ur tomhet, ljuset bryter fram.

2. Natt när änglar lystrar, hör en melodi
tränga fram ur djupen, döden är förbi.
Himlen möter jorden, tiden börjar om,
”Halleluja” sjunger evighetens sång.
Då står Kristus upp, ljuset tar gestalt,
öppnar väg till livet, Gud är överallt.

© Artos & Norma. Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck – ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret. LYSSNA
Körsats SATB: Wessmans Musikförlag, Arr: Fredrik Östergren

Gryningsvägen
4 sön i påsktiden – vägen till livet

Skapelsens morgon får vakna upp i skön musik,
änglarna börjar den sång som jublar, himmelrik.
Spelande från träden kommer så fåglars drill på drill,
näktergalens toner sprider sin lovsång strax intill.

Gryningsvägen som Jesus själv har stakat ut,
om det skymmer börjar en himmel vid dess slut.

Sången till livet står som ett körsbärsträd i blom,
nyfött uppstånden, så som den grav som lämnats tom.
Jesus visar vägen som ger oss evighetens hopp,
det vi bara anar, är som en outslagen knopp.

Gryningsvägen som Jesus själv har stakat ut,
om det skymmer börjar en himmel vid dess slut.

Älska varandra, så är det största i Guds lag,
där finns det livet, som ger sitt ljus till varje dag.
Du som tänt vår gryning och formar näktergalens röst,
kallar oss till kärlek, med samma lovsång i vårt bröst.

Så är vägen, den som du själv har stakat ut,
om det skymmer börjar en himmel vid dess slut.

Han var ett bröd
Annandag påsk, Luk 24:13-35

1. Jag var förvirrad i min tanke,
min tro gick famlande och stum.
Att se Frälsaren bli korsfäst
var inget evangelium.
Då fanns en främling vid min sida,
han sa: Du ser fundersam ut.
Jag sa: Jag hör att livet segrat,
men jag såg hur allt tog slut.

Men han sa han var ett bröd,
det som bryts för livets skull.

2. Det kom en rastplats längs med vägen,
jag bjöd en främling på mitt bröd
och han började förklara
allt om en annorlunda död.
Hur det som hände måste hända
för att den kärlek skulle gro
som gör att evigheten öppnas.
Det var då han gav mig tro.

Han som sa han var ett bröd,
det som bryts för livets skull.

Herre du vet allt
Andra söndagen i påsktiden, Joh 20:24-31, 21:15-19

1. Den som svikit fick en fråga: ”Älskar du mig?”,
hörde åter livet tala: ”Har du mig kär?”
Herre, du vet allt, du vet vem jag är.

2. Den som somnat såg hans ögon lysa igen,
nattens flykt fick se en morgon strålande klar.
Herre, du vet allt, du vet hur det var.

3. Den som tvivlat tog hans händers läkande sår,
brustna drömmar fick en mening, rörde hans kropp.
Herre, du lever, då lever mitt hopp.

Som en rysning genom gravarnas berg
Påskdagen

1. Som en rysning genom gravarnas berg,
just när solen färgar gryningen röd,
i en skälvning ur de fängslades djup
stiger Jesus fram i himmelens glöd.
Livet sjuder i ett jublande ”ja”,
halleluja, halleluja, halleluja!

2. Längs den väg där sorgen vant sig att gå
med en hopplöshet, så tyngande kvav,
syns en ängel i ett blixtrande sken,
med en röst: ”Kom med och se på hans grav!”
Livet sjuder i ett jublande ”ja”,
halleluja, halleluja, halleluja!

3. Se, den levande är inte mer där
bland de döda, kom ihåg vad han sagt:
”Jag skall uppstå, ni skall se mig igen.”
själva döden måste lämna sin makt.
Livet sjuder i ett jublande ”ja”,
halleluja, halleluja, halleluja!

4. Se, hans seger är en seger i ljus,
se hans händer bär på spikarnas spår,
som en rysning genom gravarnas berg
medan gryningen går upp där han går.
Livet sjuder i ett jublande ”ja”,
halleluja, halleluja, halleluja!