Fastan - Åsa Hagberg

Befriaren
Du gav oss allt
Du som gick till öknen
Du som är så helig
Där utanför muren
Ett kors i min panna
För kärleks skull
Försoningens dryck
Innanför
Maria står vid korset
Var finns jag
Vi går mot Jerusalem
Åsneblues

Se även nattvardshymnen Du är det bröd – ur häftet med samma namn.

Befriaren
Palmsöndag

1. På en åsnas rygg utan kunglig prakt,
som en timmerman utan vapenmakt,
men han är Befriaren, han är Befriaren.
Till en enkel sång, till en fattigs hand
gick den väg han valt i ett litet land,
men han är Befriaren, han är Befriaren.

Hosianna, hosianna, hosianna,
han är Befriaren.

2. Som en brottslig man blev han dömd till död,
själva himmelen övergav sitt stöd,
men han är Befriaren, han är Befriaren.
När hans liv förblött ur ett brustet sår,
blev en kärlek född där allt liv uppstår
för han är Befriaren, han är Befriaren.

Hosianna, hosianna, hosianna,
han är Befriaren.

Du gav oss allt
Skärtorsdag (Matt 26:26-30)

1. Du gav oss allt, ditt eget liv, den gången
då brödet bröts, och sedan sjöng du sången.
Du gav oss allt, din egen kropp,
en samlad tro, ett evigt hopp.
Du ger oss allt, och sjunger med i sången.
O Gud, o Gud, o, Guds Lamm.

2. Du gav oss allt, ditt eget liv, den gången
då vinet bjöds, och sedan sjöng du sången.
Du gav oss allt, ditt eget blod,
en helig frid, förnyat mod.
Du ger oss allt, och sjunger med i sången.
O Gud, o Gud, o, Guds Lamm.

Du som gick till öknen
Första söndagen i fastan, Matt 4:1-11, Heb 4:14-16

1. Du som gick till öknen, till platsen för vår strid
där egot viker undan, där stannar du bredvid.

2. Du som vet den öken där ångestmaran går
och tomheten tar över, du ger oss dina spår.

3. I en fruktlös öken där ingenting kan gro,
där visar du en källa av aldrig sinad tro.

4. Du som gick till öknen som ödmjukhetens Ord,
i ödsligheten dukar nu änglarna ett bord.

Du som är så helig
Långfredag

1. Hur kan du som är så helig finnas i vår värld,
vandra längs de vägar vi har kantat med förakt?
Mest av allt, hur står du ut när grymheten tar vid,
låter dig förnedras, när du kunde visat makt?

Men din kärlek driver dig till oss,
det är så vi finner dina spår,
längs den väg som leder till ett kors.
Och där – din helighet blir vår.

2. Hur kan du som är så helig lämna ut dig själv,
se hur vi gör kärlek till en söndertrasad famn?
Mest av allt, hur står du ut att innesluta allt,
tillåta det mänskliga att röra vid ditt namn?

Men din kärlek driver dig till oss,
det är så vi finner dina spår,
längs den väg som leder till ett kors.
Och där – din helighet blir vår.

Där utanför muren
Skärtorsdag, fastan, bönen

Där utanför muren, bland blad av oliv,
får Mästaren ångest i kamp för sitt liv.
Med svett på sin panna, likt döden, så blek,
den natt då en kyss blir ett tecken på svek.

Kärlekens bön i livskampens natt,
om kraften att ge oss allt,
om kraften att ge oss allt.

Där ute i skuggan bland ljusskygga flyn,
hans rop når igenom den nattsvarta skyn.
När Mästaren böjs mot olivträdens mull,
att oskyldig offras för syndares skull.

Kärlekens bön i livskampens natt,
om kraften att ge oss allt,
om kraften att ge oss allt.

Den natten, i skydd av olivträdets stam,
en ängel ger styrka, en Gudsvind går fram.
Och Kärleken glöder att våga sitt liv,
där utanför muren, bland blad av oliv.

Kärlekens bön i livskampens natt,
om kraften att ge oss allt,
om kraften att ge oss allt.

Ett kors i min panna
Askonsdagen

1. O, Gud, du är klarare, och din helighet så ren,
när jag möter den sjunker blicken som en sten,
du som ser allt, du som ser allt,
du som ser.
Ett kors i min panna ritat av ditt finger
suddar ut alla brister, jag är din, (är din).

2. O, Gud, du är vidare, gränslöst bortom allt vi kan,
men här står jag nu, inte alltid lika sann,
du som ser allt, du som ser allt,
du som ser.

Ett kors i min panna ritat av ditt finger
suddar ut alla brister, jag är din, (är din).

3. O, Gud, din förlåtelse stäcker ut sig som ett hav
när jag möter den rinner skuldens bördor av,
du som ser allt, du som ser allt,
du som ser.
Ett kors i min panna ritat av ditt finger
suddar ut alla brister, jag är din, (är din).

För kärleks skull – Om ingen hade tackat
Fastlagssöndagen, långfredag

1. Om ingen hade tackat att du helade vår brist,
om aldrig någon brytt sig när ditt rike kommer sist,
gjorde du allt ändå för kärleks skull?

2. Om ingen hade ropat Hosianna när du kom,
om aldrig någon lyssnat eller velat vända om,
gjorde du allt ändå för kärleks skull?

3. Om ingen hade tillbett eller trott att du är Gud,
om alla hade skrattat och förkastat dina bud,
gjorde du allt ändå för kärleks skull?

4. Om ingen hade gråtit när du själv fick ta vårt kors,
om aldrig någon insett att du blödde liv för oss,
gjorde du allt ändå för kärleks skull?

© Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck – ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret.
LYSSNA (Stefan & Åsa)
Ingår även i Den Norske Kirkes psalmdatabas – LYSSNA till Om ingen hade tackat
Mel B: © Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Anders Johammar

Försoningens dryck

1. Försoningens dryck,
där det kraftlösa blivit till vin
i din kärleks förvandling,
ger oss livet, men smärtan var din.
Försoningens dryck,
är du, som gör oss till ett.

2. Försoningens bröd,
där vår djupaste hunger blir mätt,
är din kropp som blev bruten
så att vi kan förenas till ett.
Försoningens bröd
är du, som gör oss till ett.

3. Försoningens väg
är en korsväg, du står i dess mitt
i ett helande möte.
Vi får livet, men korset var ditt.
Försoningens väg
är du, som gör oss till ett.

Innanför
Andra söndagen i fastan, Luk 7:36-50, Mark 14:3-9

1. De utvalda var samlade till fest,
en måltid fylld av artighet och sed
med Jesus själv som särskild hedersgäst.
Dit kom en kvinna ingen bjudit med.

2. Sin stolthet fick hon lämna utanför,
där inne bar hon bördan av sin skam.
Trots blickarna som slöt sig av förakt,
hon visste att hon måste ända fram.

3. I det som andra dömde ut som svagt,
du såg en längtan att få vara sedd,
en smörjelse av doft och slöseri,
den kärleken som gjorde dig beredd.

4. Nu närmar sig det mörker du har sagt,
den natt när du går bort och livet dör,
men ändå är du den som ger oss mod
i tro på dig som bär oss innanför.

© Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck – ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret. Texten något reviderad.
LYSSNA

Maria står vid korset
Långfredag – Joh 19:25-27

Maria står vid korset, som slagen av ett svärd,
när den hon fött och älskar blir dömd av denna värld.

Johannes står vid korset, men hur kan han ge stöd?
Försvinner allt han trott på när Mästaren är död?

”Där är din son, där är din mor,
trösta varandra, jag är den ni tror.”

Maria står vid korset den dag som blir till natt,
när himmelrikets låga syns flämtande och matt.

Johannes står vid korset, men finner inga ord,
när den han sett så helig förtrampas på vår jord.

”Där är din son, där är din mor,
trösta varandra, jag är den ni tror.”

Maria står vid korset med hjärtat vid hans röst,
fast sprucken, då han talar, hon får en strimma tröst.

Johannes och Maria ser kärlekslågans glöd,
den eviga, den enda som övervinner död.

”Där är din son, där är din mor,
snart får ni se det, jag är den ni tror.”

Var finns jag

1. Var finns jag när bönen släcks
och livsanden blir trängd?
Hos dig som känt den natt
när själva himmelen var stängd.

2. Var finns jag när fruktan stjäl
all kraften ur min kropp?
Hos dig som är den röst
som ensam viskar fram mitt hopp.

3. Var finns jag när du går mot
den plats där korset stod?
Hos dig som vet att kärlek
är det största i vårt blod.

Vi går mot Jerusalem
Fastlagssöndagen – Kärlekens väg

Vi går mot Jerusalem,
den oroligt splittrade staden,
följ mig på kärlekens väg,
vi går mot den första dagen.

1. En dag som är hånfullt förakt,
den död ni vill slippa att se,
men flammar av kärlekens eld,
så vaka, ja, vaka och be.

Vi går mot Jerusalem,
den gråtande, såriga staden,
följ mig på kärlekens väg,
vi går mot den andra dagen.

2. En dag som är blödande sorg
när kärlekens kraft sjunker ner,
men där, i det mörkaste djup,
där tänder jag ljuset för er.

Vi går mot Jerusalem,
vi går mot den öppnade graven,
följ mig på kärlekens väg,
vi går mot den tredje dagen.

3. Till fåglarnas vaknande sång
i gryningens blossande tid,
den dag när ni ser mig igen,
jag ger er min hälsning om frid.

Vi går mot Jerusalem,
vi går mot den heliga staden,
du som är kärlekens väg,
du leder oss alla dagar.

Åsne-blues
Palmsöndagen

1. Det rider in en kung på vägen
men varför har han ingen häst?
Nu lånar han en vanlig åsna,
hur kan han tycka det är bäst?

Han liknar inte andra kungar
som tror de visar makt med glans,
och ändå får han hela staden
att jubla högt i sång och dans.

2. Det rider in en kung på vägen
så mycket större än vi tror,
hans makt ska vända död till livet
där sist blir först och liten stor.

3. Det rider in en kung på vägen,
vi stämmer upp i åsnans sång
ett ”Hosianna” över världen
från jord till himmel än en gång.