Förtröstan - trygghet

Bekymmerslöshetspärlan
Du lilla fågelunge
Herre, utrannsaka mig (Ps 139)
Hur kan jag tro
Här, inför min Skapare
I stadens rika vimmel
Kom till mig
Mod
På en gata
Släppa taget
Så är tilliten
Tron har sitt liv

Bekymmerslöshetspärlan – Här i Guds nu

1. Måste inte vara, måste inte klara
mer än jag kan, mer än jag är,
nu är jag här, nu är jag här.

Här i Guds nu, allting som har varit lämnar jag nu,
här får det vila, vila hos Gud, vila hos Gud.

2. Måste inte vinna, måste inte hinna
mer än jag kan, mer än jag är,
nu är jag här, nu är jag här.

Här i Guds nu, allting som ska komma lämnar jag nu,
här får det vila, vila hos Gud, vila hos Gud.

Du lilla fågelunge
Fjärde söndagen efter trettondagen, Matt 14:22-33

1. Du lilla fågelunge, du brutna strå,
du skygga nattviol, du ensam blå,
du som fått kämpa striden, du som har sår,
du som har fallit ner där andra står.

Var inte rädd, var inte rädd,
var inte rädd din nakenhet blir klädd,
du lilla fågelunge, du brutna strå,
du skygga nattviol, du ensam blå.

2. Du sköra fjärilvinge, du tomma skål,
du slutna pärleskal, du tysta hål,
du som känt livet flämta i tidens spår,
du som fått vara mer än du förmår.

Var inte rädd, var inte rädd,
var inte rädd, din vilsenhet blir ledd.
Du sköra fjärilvinge, du tomma skål,
du slutna pärleskal, du tysta hål.

Herre, utrannsaka mig – fritt efter Ps 139

1. Herre, utrannsaka mig, varje hemlighet,
ord jag ännu inte sagt, du som redan vet.
Fast långt borta, ser du allt, hur min längtan är,
allt jag tänker eller gör, ändå är du här.

Sådan kunskap är för djup, tanken alltför vid;
att jag vilar i din hand, outgrundlig frid.

2. Om jag ville gömma mig, Gud, vart kan jag fly?
Kunde vingar bära mig, morgonhimlens sky?
Ytterst, i det mörkaste, dödens dunkla land?
Ändå, så som ljust för dig, grips jag av din hand.

Sådan kunskap är för djup, tanken alltför vid;
att jag vilar i din blick, outgrundlig frid.

3. Skapare, i jordens djup, moderlivets väv,
tråd för tråd, din vishets verk, når mig redan där.
Innan ens en dag har grytt har du skrivit in
livets fullhet i din bok, evigt, är jag din.

Sådan kunskap är för djup, tanken alltför vid;
att jag formas i din hand, outgrundlig frid.

4. Hur kan någon hata dig, smida för din död?
Hur kan någon trampa på Kärlekslågans glöd?
Känn mitt hjärta, pröva mig, oron som förtär,
led mig åter på din väg, evigt, där du är.

Sådan kunskap är för djup, tanken alltför vid;
att jag skyddas i din hand, outgrundlig frid.

© Text: Åsa Hagberg, Mel A: Ida Fahl
Mel B (solosång): Andreas Jansson LYSSNA

Hur kan jag tro
19 sön e Tref, Trons kraft, Mark 2:1-12

1. Hur kan jag tro när allting går emot mig?
Vad hjälper då att andra sägs ha mött dig?
Visst vill jag dela livet de har funnit,
men är jag dömd om glädjen helt förbrunnit?

2. Hur kan jag tro när all förmåga mattas,
när mina egna krafter alltid fattas?
När som en mur av hinder står framför mig,
hur kan jag tro att du är den som hör mig?

3. Så förs jag bortom hinder, skam och stenar,
först när jag ser dig vet jag vad de menar.
Där i din blick finns kärleken som brinner,
som gör att trons förlamningar försvinner.

4. Det är hos dig, jag vet att du förlåter,
att du kan se mitt hjärta när det gråter.
Du ger mig tro med styrka nog att bära,
jag tar emot den nu, när du är nära.

© Text: Åsa Hagberg
Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson
– ingår som körsats i Härlighetens väg Särtryck
Mel B (psalm) Sångfågeln Musik, musik: Barbro Tjernström LYSSNA

Här, inför min Skapare – En Frälsarkransvandring
Till Leonard 2021-07-01

Här, inför min Skapare med tystnaden intill,
djupet av ett andetag där tiden tycks stå still.
I Guds närhet vilar jag, och lågan, heligt ren,
finns så nära, att mitt liv får pärlglans i dess sken.
Gränslöst, nära ljus, stillar tidens brus.

Gud, i tid av lönlös kamp, en prövning för min tro,
lär mig se hur vägen bär till vilans kraft, till ro,
bär mig till din herdesång, till dig som ger mig allt,
kärlekströst, som sedan jag kan dela, tusenfalt.
Gränslöst, nära ljus, stillar tidens brus.

Allt jag önskar, varje dröm där bönens röst blir stum,
Gud, du hör det, jordens rop, i hemlighetens rum.
Ända ner i mörkrets djup där inget liv består,
finns du också där, du Vän, som in i natten går.
Gränslöst, nära ljus, stillar tidens brus.

Plötsligt lyser mörkret upp, jag ser att det är du,
Herre, över liv och död, och du är här just nu.
Här, inför min Skapare med tystnaden intill,
drar jag djupt det andetag där tiden tycks stå still.
Gränslöst, nära ljus, stillar tidens brus.

© Sångfågeln Musik AB Text: Åsa Hagberg, musik: Stefan Jämtbäck LYSSNA
Me B solosång finns av Kerstin Jannesson

I stadens rika vimmel
21 e Trefaldighet

1. I stadens rika vimmel är ensamheten gömd,
i ett av alla höghus bor någon som är glömd.
Den blick som når de andra är skymd av en gardin,
en spegling utan drömmar att se sig själv som fin.
Där sitter hon vid fönstret och tittar kanske ner,
det är ett ansikte som Jesus ser,
ett ansikte som Jesus ser.

2. I stadens rika vimmel där tempot skruvas upp,
vi offrar ganska mycket att tillhöra en grupp.
Att nå till positioner där ingen mer är svag,
tills själen känns förbrukad och tynger hjärtats slag.
Och kanske är det hemligt han böjer sig och ber,
det är ett ansikte som Jesus ser,
ett ansikte som Jesus ser.

3. I stadens rika vimmel hörs festlighet och glam,
i utkanten syns andra som inte vågar fram.
Men alla söker kärlek, att vara speciell
i någonting som sträcker sig längre än en kväll.
Då lämnar någon festen och säger ”Aldrig mer”,
det är ett ansikte som Jesus ser,
ett ansikte som Jesus ser.

© Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck – ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret.
LYSSNA via Youtube.

Kom till mig
15:e söndagen efter trefaldighet, förbön, mässa, Matt 11:28-30

Kom till mig när oron söker vila,
kom till mig du som är trött,
låt mig styrka dig och göra bördan lätt.

1. Och allt som är för mycket, lägg det i min hand,
kravet som har vuxit alltför tungt.
Följ i mina spår som bär dig till en strand
där vågor rör sig lugnt.

Kom till mig när oron söker vila,
kom till mig du som är trött,
låt mig styrka dig och göra bördan lätt.

2. Och när din kraft bli maktlös, lägg det i min hand,
allting som du tränger inom dig.
Andra sidan kaos öppnar sig en strand,
där väntar jag på dig.

Mod

1. Mod till att leva, handla och vara,
mod i en röst med styrkan att tala.
Buren av sanning, sedd i din kärlek
skingras min rädsla, Gud, ge mig mod.

2. Mod att förändras, skapa och våga
stå för det sanna, kärlekens låga.
Buren av sanning, sedd i din kärlek
skingras min rädsla, Gud, ge mig mod.

På en gata

1. På en gata rör sig ständigt en ström av människor,
i ett vimmel utan ände, vi andas, rör oss, tror.
Våra ansikten blir skyltar vi visar för varann,
ett ögonkast i mängden, en glimt som sen försvann.

2. Kanske glimten var en fråga, en bön att börja om,
eller ville någon tala de ord som aldrig kom
i en värld där våra röster blir digitala brus,
och ögonblicken drunknar i skärmars bleka ljus.

Men Gud, du är i varje hjärtas slag,
den ström av liv som blir till andetag.
Så nära att du räknar varje hår,
om det faller av lämnar det sitt spår.

3. Där på gatan gråter barnet som tappade sin boll,
och en hemlös irrar vilset i jakten på sin roll.
För på samma plats som skratten finns den som ingen ser,
ett ansikte i mängden, den bön som någon ber.

Men Gud, du är i varje hjärtas slag,
den ström av liv som blir till andetag.
Så nära att du räknar varje hår,
om det faller av lämnar det sitt spår.

Släppa taget

1. Att hålla fast vid tanken, att stå på egna ben,
ett liv i oberoende är frihet.
Styrka måste vara där svaghet inte finns,
ett liv i oberoende är frihet.
Aldrig nånsin vackla, alltid ha kontroll,
spela upp en säker roll.

Ge upp och släppa taget,
falla till sin botten och finna Gud.

2. Att överge sin stolthet, få kraft att stå igen,
att vara helt beroende är frihet.
Styrka måste vara där svaghet ändå finns,
att vara helt beroende är frihet.
Aldrig vara ensam, lämna sin kontroll,
vila i att spela roll.

Ge upp och släppa taget,
falla till sin botten och finna Gud.

Så är tilliten

1. Som en skygg liten fågelunge
växer i värmande trygghet,
så är tilliten, Gud, så är tilliten,
skyddad av dina vingar, skyddad av dina vingar.

2. Som en växande fågelunge
inväntar modet att våga,
så är tilliten, Gud, så är tilliten,
buren av dina vindar, buren av dina vindar.

Tron har sitt liv
19:e söndagen efter trefaldighet, Heb 11:1-7, Joh 9:35-39

1. Tron har sin kraft i det osynliga
som en vind för ett segel i hamn.
Låt oss se att du finns, att du är, låt oss känna ditt namn.

2. Tron har sitt ljus i det osynliga
som ett frö vaknar upp ur sin jord.
Låt oss se att du finns, att du är, låt oss höra ditt ord.

3. Tron har sin väg i det osynliga
som två älskande finner varann.
Vi vill tro att du finns, att du är, att din kärlek är sann.
Tron har sitt liv i det osynliga.